Prejuicios...y qué: 

Soy extranjera en Suecia. Aquí muchos me juzgan por mi apariencia. Soy una en un montón.

Hay muchos prejuicios alrededor de los inmigrantes. Algunos positivos y muchos negativos.

Hay prejuicios alrededor de los suecos también.

Pero entiendo los prejuicios. El que esté libre de pecado que arroje la primera piedra.

Racismo? Seguro...en todo el mundo!

En Chile también me juzgan por mi apariencia.              

 

 

Fördomar...so what?:

Jag är en av många invandrare i Sverige. Här ser många mig som en till i mängden av invandrare.

Det finns många fördomar kring invandrare. Några positiva och många negativa. 

Det finns fördomar kring svenskarna också. 

Men jag förstår alla fördomar. Den som är fri från synd får kasta första sten.

Rasism? Självklart...som i resten av världen!

I Chile blir jag också bedömt för mitt utseende.

 

Cómo es mi vida de extranjera? 

Generalmente no pienso demasiado en que soy extranjera. Soy priviligiada ya que me vine con mis estudios completos y pude trabajar en mi profesión sin problemas, siempre me gustaron los idiomas, soy flexible y me adapto fácilmente.

Además llegué en una edad donde todavía era fácil aprender y adaptarse.

Vivo una vida 'sueca' en todo sentido, ya que tengo un buen trabajo, vivo con un sueco, en una casa, en un sector bueno, mis amigos y conocidos son en su mayoría suecos, etc.

En otras palabras estoy 'integrada' a la vida sueca.

A veces hasta me siento una sueca más (siempre que no vea mi reflejo al lado de mis compañeros suecos).

Pero al final de cuentas para todos los que no me conocen personalmente soy una extranjera más.Para algunos somos parásitos que venimos a usufructuar del standard sueco, y que en vez de colaborar destruimos.  

 

 

 

 Hur lever jag som invandrare?

Jag tänker sällan att jag är invandrare. Jag är priviligerad eftersom jag hade studerat färdigt i Chile och fick jobba i mytt yrke utan problem, jag har alltid gillat att lära mig olika språk, jag är flexible och anpassar mig lätt.

Dessutom kom jag i ett ålder där det fortfarande var det lätt att lära och anpassa sig (25), och trots detta pratar jag inte felfritt!

Jag lever en 'Svenssons' liv på nästan alla sätt, jag har ett bra jobb, bor i villa i ett trevligt område, mina vänner och bekanta är svenskar (de flesta).

Med andra ord är jag 'integrerad' i det svenska samhället.

Ibland känner jag mig som en av många svenskar (om jag inte ser min spegelbild bredvid mina svenska kollegor).

Men i slut ända är jag är bara en invandrare till för alla som inte känner mig. För några är vi parasiter som lever på svenska välståndet och som förstör systemet.

 

 

Y los extranjeros...tenemos algo en común?

Por supuesto...el hecho de ser extranjeros!

Todos sabemos lo difícil que es integrarse, aprender y dominar un idioma nuevo, hacerse de amistades suecas, la añoranza, etc.

No sólo es el idioma...hay que entender la cultura, ver los programas suecos, reconocer libros, artistas, etc.

Hay que entender el humor, la necesidad de espacio, el orgullo y el 'jäntelagen'. 

Todos los extranjeros reconocen el pánico cuando uno pregunta algo y te contestan 'QUÉ?'

O cuando llama el teléfono!

Algo más en común?

Además de ser personas? No mucho más...ni siquiera con mis compatriotas.

Somos amables, desconsiderados, inteligentes, estúpidos, gentiles, malos, etc. como cualquier persona.

Si leen las experiencias de otros extranjeros, se diferenciarán de las mías totalmente. Nuestras historias son diferentes. Nuestras culturas son diferentes. Nuestra educación es diferente.

Los refugiados políticos no han elegido dejar su patria. Yo tampoco lo deseé aún sin ser refugiada.

A Suecia me trajo mi inocencia y romanticismo.

Hay muchos que tienen sentimientos dobles con respecto a Suecia.

Yo sólo puedo decir que me encanta Suecia y su gente, aunque siempre seré una extranjera y la mitad de mi corazón va a estar siempre en Chile. 

 

 

 

 Och vad har vi invandrare gemensamt?

Just att vara invandrare.

Alla vi vet att det är svårt att 'integrera' sig, att lära sig språket, skaffa svenska vänner, längtan, etc.

Det är inte bara språket. Man måste lära känna kulturen, se på svensk TV, känna igen gamla böcker, skådespelare, etc.

Man måste förstå humorn, behovet av utrymmet, stolheten och 'jäntelagen'.

Alla invandrare känner igen paniken när man frågar någonting och de svarar med 'VAD SADE DU?'.

Eller när telefonen ringer!

Någonting mer gemensamt?

Förutom att vi är människor...inte så mycket mer. Inte ens med mina landsmän.

Vi är både trevliga, otrevliga, duktiga, dumma, snälla, elaka, etc. som vilken annan person som helst.

Om ni läser erfarenheterna från andra invandrare kommer dessa att vara helt olika mina egna. Vi har olika backgrunder, kommer från olika kulturer, har olika grader av utbildning.

De som är flyktingar har inte ens valt frivillig att lämna sitt land. Jag ville inte heller även om jag inte är flykting.

Jag kom av naivitet och romanticism.

Det finns många som har dubla känslor gentemot Sverige.

Jag kan bara säga att jag älskar Sverige och sina människor, även om jag alltid kommer att vara invandrare och halva mitt hjärta kommer alltid att vara i Chile.